Teorier om barns l\u00e4rande. Konstruktivism enligt Piaget och Sociokulturell teori enligt Vygotskij<\/p>\n
<\/p>\n
Konstruktivism<\/p>\n
Betoningen inom konstruktivismen ligger p\u00e5 det som h\u00e4nder med individens mentala strukturer under inl\u00e4rningen. Inl\u00e4rningen \u00e4r en individuell angel\u00e4genhet som utspelar sig i huvudet p\u00e5 den som l\u00e4r. L\u00e4randet befinner sig mellan individen och omv\u00e4rlden.
\nDen schweiziske filosofen och psykologen Jean Piaget \u00e4r en av konstruktivismen mest framst\u00e5ende f\u00f6retr\u00e4dare. \u00a0(Imsen 2000)<\/p>\n
<\/p>\n
Sociokulturell teori<\/p>\n
Den sociokulturella teorin menar att vi individer lever i ett socialt sammanhang d\u00e4r
\nspr\u00e5k och kultur spelar en central roll f\u00f6r allt l\u00e4rande. Kunskapen \u00e4r socialt konstruerad och
\nen del av kulturen. En framst\u00e5ende f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r den sociokulturella teorin \u00e4r den ryske
\npsykologen Lev Vygotskij. (Imsen, 2000)<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
Jean Piaget 1896 \u2013 1980<\/p>\n
Piaget betonade det som sker i individens inre under inl\u00e4rning. Fokus ligger p\u00e5 interaktionen mellan den enskilda individen och omv\u00e4rlden, d\u00e4r sj\u00e4lva inl\u00e4rningen f\u00e5r en individuell betydelse.
\nPiaget menade att kunskap inte kan mottas receptivt, utan genom individens egen kraft samt dess egna erfarenheter. Genom hans pedagogiska inriktning s\u00e5 ville han skapa kritiska individer som v\u00e5gade g\u00f6ra nya saker och inte bara upprepa vad andra har gjort.
\nEnligt Egidius (2002) \u00e4r begreppet j\u00e4mvikt ett nyckelord i Piagets teori. Med detta menade han att alla system i naturen verkar ha ett j\u00e4mviktsl\u00e4ge som ofta hamnar i obalans f\u00f6r att d\u00e4refter \u00e5terst\u00e4llas genom sj\u00e4lvjusterande mekanismer. Piaget anv\u00e4nde sig av begreppen assimilation och ackommodation, d\u00e4r assimilation st\u00e5r f\u00f6r hur individen uppfattar, t\u00e4nker och l\u00e4r samt hur individen behandlar ny erfarenhet i befintliga begrepp. N\u00e4r assimilationen inte st\u00e4mmer tr\u00e4der ackommodationen in, individen kommer p\u00e5 nya s\u00e4tt att tolka och f\u00f6rst\u00e5 det han eller hon har kommit i kontakt med.Vidare s\u00e5 menade Piaget att det m\u00e4nniskan l\u00e4r inte \u00e4r en motsvarighet av den yttre v\u00e4rlden utan att all stimulering utifr\u00e5n tolkas genom m\u00e4nniskans tidigare kunskaper och erfarenheter. Inl\u00e4rning kan inte heller komma till st\u00e5nd genom att en passiv individ endast p\u00e5verkas av en yttre stimulering, individen m\u00e5ste sj\u00e4lv v\u00e4lja ut och anpassa stimuleringen s\u00e5 att han\/hon kan g\u00f6ra det till sitt eget. Det sker allts\u00e5 ett samspel mellan sj\u00e4lva stimuleringen och det som m\u00e4nniskan g\u00f6r med stimuleringen. Detta samspel g\u00f6r att kunskapen st\u00e4ndigt kan f\u00f6r\u00e4ndras och utvecklas.<\/p>\n
<\/p>\n
Lev S. Vygotskij 1896 \u2013 1934<\/p>\n
Imsen (2000) skriver att Vygotskij var den f\u00f6rsta att erk\u00e4nna kulturen och milj\u00f6ns betydelse f\u00f6r inl\u00e4rning. Han menade att allt t\u00e4nkande samt den intellektuella utvecklingen hos individen tar sin utg\u00e5ngspunkt i en social aktivitet. Det individuella sj\u00e4lvst\u00e4ndiga t\u00e4nkandet \u00e4r s\u00e5ledesen produkt av den sociala verksamheten. Vygotskij framh\u00e4vde det sociala samspelets betydelse vid inl\u00e4rning och utveckling. Imsen skriver vidare att Vygotskij delade in utvecklingen i tv\u00e5 niv\u00e5er.<\/p>\n
Skillnaden mellan dessa tv\u00e5 niv\u00e5er kallas den proximala utvecklingsprocessen och betonar en best\u00e4md zon d\u00e4r eleven kan n\u00e5 kunskap p\u00e5 egen hand och en yttre zon (den proximala zonen), d\u00e4r eleven beh\u00f6ver l\u00e4rarens hj\u00e4lp f\u00f6r att klara av uppgiften. Detta f\u00e5r enligt Vygotskij konsekvenser f\u00f6r s\u00e4ttet vi unders\u00f6ker elevernas f\u00f6rm\u00e5gor.
\nHan betonade ocks\u00e5 vikten av att eleverna skulle st\u00e4llas inf\u00f6r utmaningar. Undervisningen ska inte l\u00e4ggas p\u00e5 den niv\u00e5n som eleven redan beh\u00e4rskar utan p\u00e5 en lite h\u00f6gre niv\u00e5, s\u00e5 att eleven m\u00e5ste anstr\u00e4nga sig en aning. Dock \u00e4r det viktigt att l\u00e4raren ger den \u201dmorot\u201d som beh\u00f6vs f\u00f6r att eleven ifr\u00e5ga ska nyttja den inl\u00e4rningspotential som ligger i den n\u00e4rmaste utvecklingszonen . Det \u00e4r viktigt att eleven inspireras till att arbeta aktivt tillsammans med andra s\u00e5 att han\/hon i ett senare skede ocks\u00e5 kan klara av samma sak p\u00e5 egen hand.
\nVygotskij menade ocks\u00e5 att spr\u00e5ket \u00e4r m\u00e4nniskans viktigaste redskap n\u00e4r vi till\u00e4gnar oss kultur och gemensamma kunskaper \u2013 hur vi socialiseras till m\u00e4nniskor.<\/p>\n
<\/p>\n
Vygotskijs och Piagets syn p\u00e5 l\u00e4rande. Likheter och skillnader<\/strong><\/p>\n B\u00e5de \u00a0Piaget och Vygotskij f\u00f6respr\u00e5kade en s.k. aktivitetspedagogisk undervisning, d\u00e4r barnets\/elevens aktivitet st\u00e5r i centrum f\u00f6r l\u00e4randet. <\/p>\n <\/p>\n Egidius, H. (2002) \u00a0Pedagogik f\u00f6r 2000 \u2013 talet. Stockholm, Natur och kultur. <\/p>\n Imsen, G. (2000) \u00a0Elevens v\u00e4rld \u2013 Introduktion till pedagogisk psykologi. \u00a0Lund; \u00a0Studentlitteratur. ISBN: 91-44-00973-9<\/p>\n <\/p>\n S\u00e4lj\u00f6, R. (2000) \u00a0L\u00e4rande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. \u00a0Stockholm; Prisma. ISBN \u00a091-518-3728-5<\/p>\n <\/p>\n Kroksmark, T. (2003). \u00a0Den tidl\u00f6sa pedagogiken. Lund; Studentlitteratur. ISBN: 91-44-01564-X<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Teorier om barns l\u00e4rande. Konstruktivism enligt Piaget och Sociokulturell teori enligt Vygotskij Konstruktivism Betoningen inom konstruktivismen ligger p\u00e5 det som h\u00e4nder med individens mentala strukturer under inl\u00e4rningen. Inl\u00e4rningen \u00e4r en individuell angel\u00e4genhet som utspelar sig i huvudet p\u00e5 den som l\u00e4r. L\u00e4randet befinner sig mellan individen och omv\u00e4rlden. Den schweiziske filosofen och psykologen Jean… <\/p>\n
\nS\u00e4lj\u00f6 (2000) skriver att Vygotskij \u00e5terkommande betonade vikten av det m\u00e4nskliga samspelet. \u00a0M\u00e4nniskan utvecklas genom att samspela med andra d\u00e4r kommunikationen och spr\u00e5kanv\u00e4ndningen \u00e4r den centrala f\u00f6rbindelsen mellan barnet och omgivningen. Detta \u00e4r, enligt S\u00e4lj\u00f6, motsatsen till Piagets syn p\u00e5 det sj\u00e4lvreglerande barnet som uppt\u00e4cker v\u00e4rlden p\u00e5 egen hand. Vidare menar S\u00e4lj\u00f6 att Piagets starka fokusering p\u00e5 att barn skall vara sj\u00e4lvstyrande d\u00e4rmed inneb\u00e4r att omgivningen, inklusive l\u00e4rarens ansvar f\u00f6r barns utveckling i h\u00f6g grad f\u00f6rsvinner. Kroksmark (2003) Enligt Vygotskij d\u00e4remot s\u00e5 var det l\u00e4raren som bar det yttersta \u00a0ansvaret f\u00f6r elevens inl\u00e4rning i skolan.<\/p>\n
\nISBN: 91-27-07443-9<\/p>\n